jag är så fruktansvärt rädd för dig.
Och jag är så fantastiskt rädd för mig själv.
jag behöver en hand att hålla men jag vågar inte be om den.
Jag Ger Dig Luft och Du Låter Mig Andas
men det är bara ord.
Jag Glömmer allt som har med mitt liv att göra, allt som skulle
kunna förenkla, det bara försvinner. dör.
för att sedan vakna till liv igen efter några timmar, då det är för sent.
Medicinen som skulle gör mig frisk, gör mig bara ännu sjukare.
Dom sa att jag skulle få personlighetsförändringar, men dom nämnde ingenting
om att jag skulle förlora mig själv i det. minnen försvinner och det är det
största förlusten jag någonsin upplevt.
jag har förlorat vänner, kärlek och min mormor, men jag mindes åtminstånde stunder
med alla. nu börjar de sakta blekna bort, och dö.
jag blir så fantastiskt rädd för mig själv, att jag inte vet vad jag ska göra.
och du skrämmer mig. personen du är. det stämmer inte. jag förstår inte.
jag orkar inte vara såhär rädd längre.
orkar inte glömma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Summa sidvisningar
Bloggarkiv
- december (3)
- november (8)
- oktober (3)
- juni (5)
- maj (14)
- april (2)
- mars (20)
- februari (14)
- januari (4)
- december (4)
- november (15)
- oktober (16)
- september (5)
- januari (2)
- december (2)
- november (6)
- oktober (7)
- september (1)
- augusti (5)
- juli (4)
- juni (5)
- maj (8)
- april (1)
- mars (12)
- februari (7)
- januari (15)
- december (13)
- november (3)
Om mig

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar