Jag har lärt mig att med självömkan kommer man ingenstanns

idag åt jag hemma hos min mamma.
Jag, Mamma och Bror.

och jag började skratta.
jag skrattade och skrattade
tills jag inte kunde andas
tills jag inte kunde sitta kvar på stolen
tills tårarna började rinna
flöda
forsa

Det sorgliga är att det jag skrattde åt var min egen olycka
faktum är att när jag slutat skratta, inte mindes vad jag skrattat åt
Faktum är att det gjorde mig så fruktansvärt ledsen att jag började skratta igen

jag skrattade och skrattade
tills jag inte kunde andas
min Bror lämnade köket och min Mamma tittade på mig
med stora rädda ögon

har hon blivit galen?

nej jag har inte blivit galen.

jag har bara tappat mig själv