Det är något som inte stämmer med mig. När min mor ringde imorse bröt jag ihop. Helt och hållet ihop.
Allt jag fick ur mig i någorlunda ordform var- du kan inte göra nåt. Du kan inte hjälpa mig.
När hon sagt OK hejdå och lagt på luren sitter jag kvar i sängen och försöker lugna mig själv genom tvångs Word feuda mig själv till nästintill döden . Nu efter ca 25-30 min har jag fått åter min någorlunda normala andning och jag orkar inte vare sig tänka eller skriva. Köket är upponer och allt jag vill ha är kaffe. Bara kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar