En sak som de kloka rådgivarna brukar glömma att nämna är den starka känsla av att vara trött på livet. Ungefär den känslan som sjösjuka ger. På flygplan känner jag att det är lika bra att vi störtar. På båten önskar jag att vi ska sjunka. Jag vill att det ska ta slut. På snabbtågen, som inte alls är speciellt snabba, där vill jag krocka. krascha. Att det finns andra människor ombord har jag glömt. Den normala anständigheten och empatin borde hindra mig ifrån att få dessa tankar, Men de är precis som den efterlängtade krocken, icke existerande.
Fy fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar