Men min musiksmak är fortfarande skrattretande.
Och jag är fortfarande inte kär.
Och jag saknar en av dom jag inte borde sakna för jag är fortfarande dum i huvudet.
Och vi satt på gräset som växte i takt med himlen.
Men fortfarande så betyder ingenting någonting för jag är ingenting och livet är bara liv och jag lever bara för att leva, för att dö.
Men det gör ingenting om det går lite bra någongång och det gör det nu.
Jag börjar må bra igen.
Jag är fortfarande Kajsa med faderskomplex,
Svajande självförtroende och jag är fortfarande trasig men med lite silvertejp och snälla enkla människor kanske det går ändå.
För jag börjar må bra igen.
Tack för mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar