Idag kom jag till insikt. Den riktigt drämde till mig i ansiktet och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Insikten.
På ett sätt är det skönt, för den skärande känslan jag gått och burit på, nu vet jag var den kommer ifrån, och kanske främst varför.
nu gäller det bara att våga prata. prata öppet. Prata fritt. och inte fega ur.
synd att man är så feg bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar