jag orkar inte mer.
inga fler tårar lillebror.
inga fler fler skärsår lillasyster.
inga fler dåliga betyg lilla jag. inget mer med det.
jag önskar jag visste vad problemet var,
men jag bara gråter.
minsta lilla sak gör mig helt förstörd. igår frågade min mamma vad det var för fel på mig, om jag var sjuk. då kunde jag inte längre stå. jag föll ihop, på köksgolvet och grät.
obekvämt.
där satt jag sen, och allt jag kunde göra var att gråta. och idag sitter jag här igen, upphöjd på stolen dock.
vi gick igenom inför nationellaprovet imorgon, och när vi läste en text om en tjej som mådde dåligt, och var snurrad får jag ett sms från en vän i min klass där han skriver "den där texten var så du. fast lite mer strukturerad"
jag började nästan gråta. det var så sant, jag kunde inte läsa vidare, stängde av mig.
En annan vän i min klass frågade om jag var okej. han frågade om jag ville prata. men vad skulle jag säga?
jag bara gråter, mina vänner försvinner och enda gången jag mår bra är när jag dricker. jag får inte ut något av rökningen längre, och det krävs bara mer och mer alkohol för att jag ska känna något.
jag vågar inte prata med någon för jag är så rädd.
vänder mig mot självvald ensamhet, den som skrämmer mig mest av allt i hela världen, men jag vågar inte släppa in någon igen. nej.
jag har inte kommit någonstans på ett år. jag är fortfarande liten och rädd.
fortfarande jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar