tigern and sara

nu blir det hets men min studentmössa är bra.

Kajsa på ena sidan och Wzzöh på andra.
ja jag är dum i huvudet
men det blir roligare så

varför är problemet viktigt?

sen bör det tilläggas

jag tycker förövrigt att faktumet att tonåren snart är över är skäl nog för en kris i sig

eller så är det jävla gott

du har vart ihop med Leonardo DiCaprio

mina bittra dagar är över. det bestämde jag igårmorse
och jag tänker leva efter det.
igår var vi ute först fem fina vänner.
plötsligt var vi femton och jag blev kallad både satan djävulen och pucko.
förstår fortfarande inte varför dramatiken uppstod men..
gratis kaffe från gud och sen hem till J för att drömma om
ett trasigt knä och värma sig.

idag åt jag friterade räkor. smakade skit

dumt

och vad fan är grejen med att folk har "its complicated" som relationsstatus på Facebook? allvarlig

i wish i didn´t gave you all

jag orkar inte mer.
inga fler tårar lillebror.
inga fler fler skärsår lillasyster.
inga fler dåliga betyg lilla jag. inget mer med det.

jag önskar jag visste vad problemet var,
men jag bara gråter.
minsta lilla sak gör mig helt förstörd. igår frågade min mamma vad det var för fel på mig, om jag var sjuk. då kunde jag inte längre stå. jag föll ihop, på köksgolvet och grät.
obekvämt.
där satt jag sen, och allt jag kunde göra var att gråta. och idag sitter jag här igen, upphöjd på stolen dock.

vi gick igenom inför nationellaprovet imorgon, och när vi läste en text om en tjej som mådde dåligt, och var snurrad får jag ett sms från en vän i min klass där han skriver "den där texten var så du. fast lite mer strukturerad"
jag började nästan gråta. det var så sant, jag kunde inte läsa vidare, stängde av mig.
En annan vän i min klass frågade om jag var okej. han frågade om jag ville prata. men vad skulle jag säga?

jag bara gråter, mina vänner försvinner och enda gången jag mår bra är när jag dricker. jag får inte ut något av rökningen längre, och det krävs bara mer och mer alkohol för att jag ska känna något.
jag vågar inte prata med någon för jag är så rädd.
vänder mig mot självvald ensamhet, den som skrämmer mig mest av allt i hela världen, men jag vågar inte släppa in någon igen. nej.

jag har inte kommit någonstans på ett år. jag är fortfarande liten och rädd.
fortfarande jag

8.15.7

så ska vi köra lite nu eller?

nu ska jag berätta lite om mitt liv den senaste tiden, för hela världen är nog fruktansvärt intresserad vad som pågår i min tokiga hjärna.

jag springer runt och stressar hela tiden, stressar upp mig själv över ingenting
och ber aldrig om hjälp för detta borde man ju faktiskt klara själv, samtidigt som jag klagar på fina människor som agerar likadant. Säger till hur man ska göra, hantera saker. som om jag visste det.
dum.
men så ligger det till.
jag är livrädd.
skitskraj för livet, för människor för fan . Allt!
och sen hör jag en jävla skitlåt, och tror mig relatera till den och när jag sen sitter som ett jävla emo och skriver ner låttexten, ord för ord på ett gammalt förgulnat papper inser jag att, vafan kajsa. vad håller jag på med?
Jag hatar Inte Göteborg.
Jag hatar Inte mina vänner.
och jag önskar INTE att jag aldrig blivit född.
jag älskar ju livet. skrattar hela tiden. ha-ha
men faktiskt.
sen att man ska bli brace-face är ju hur kul som helst
men jag har beställt studentmössa nu.
den kommer bli grym.
billigaste mössan som gick att hitta + ballaste texten.
detta löser sig nog, jag är bara lite galen