jag är hemma. efter två månaders resande, hit och dit, och hit, kom jag äntligen hem. eller äntligen? jag vet inte. det är så mycket som har hänt denna sommaren, jag har knappt hunnit med själv. alls. jag har festat som aldrig förr.
Träffat Honom, Han som fick mitt hjärta att stanna och bli´den där tjejen.du vet den som man hatar. den som fnissar och rodnar och inte har något vettigt att säga. eller snarare inte något alls att säga. men Han blev min trots allt detta, för ag är tydligen inte så diskret som jag en gång trodde jag var. Mn jag fick honom. nu är jag hemma och saknar. har varit hemma i tre nätter men ännu inte sovit själv. Kan inte.. sover mycket helldre på någons soffa än själv hemma i den tysta lägenheten. det håller inte.men man är fortfrande liten. min mamma tycker att jag är vuxen jag är egentligen bara liten och vilsen och rädd för ensamheten. den där tysta. mörka. kalla. i skrivandes stund ligger jag nerbäddad, (läs bäddat ner mig själv) i en väns soffa, medans hon plankar in (läs Försöker planka in) på styrbord barbord ikväll. det blev inte ens varannan vatten. det blev Vaje vatten och en banan för mig. en halv.helt osminkad gick jag ut, utan jacka iom att jag hatar SJ mer än något i mitt liv.men än familjekrig och blickarnasom fylldes medhat och avsky. domdär långa, iskalla. lite som ensamheten. fast värre. fast nej. för i hatet från dommrka ögonen var jag iallafall inte ensam. så jag drar några toner på gitarren jag inte har med mig och väntar på ett ljud.
och den 28 september blir jag 2000 kronor fattigare,men jag får ett träd i nacken. det blir fint.
sov gott det ska jg göra.
sen.
typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar