söndag 10 maj 2009

Gone (going) jack johnson

det här är så konstigt.
jag vet inte vart jag ska börja.
från början? okej.
i morse vaknade jag efter att klockan blivit två. eller ett.
jag vet inte.
min tidsuppfattning är ur funktion. men det gör inget.
jag gick upp och snart ringde en vän på dörren och visade blåmärken från igår.
från inatt. och vi skrattade.
för allt var bara så konstigt. alla dessa skador.
det är så vi hanterar det antar jag.

jag åker till majorna till en annan vän. en fin vän. en av dom bästa.
vi äter mat och min vän har gjort kladdkaka.
vi går ut och sätter oss i en trädgård och röker. det hela är väldigt fint.

men när jag sedan efter en underbar dag går hemåt ser jag något som ingen vill se. jag ser inte vad som händer för mina glasögon är inte på mig,
utan i min lilla väska där allt och inget får plats.
men jag hör dom skrikande bromsande ljuden och ser hur en liten kropp flyger, nästan voltar .
och allt bara stannar till.
korsningen är dödlig. kroppen ligger livlös och jag får inte fram ett ord.
plockar upp telefonen men någon annan har redan hunnit slå dom tre röda siffrorna . jag försöker hjälpa till men det slutar i att jag står med tårar i ögonen framför den tillsynes livlösa kroppen med en hand på kvinnan som kört bilens axel.
snart hör vi syrener och jag klara inte av mer.
när människorna som ska hjälpa kommer flyr jag.
ringer min vän. en dom bästa. snubblar på orden.
vet inte vad jag ska säga. gråten i halsen.
men det är sånt här som händer. det är ju det. livet är hårt för den som lever. och visst lever människor.
och jag är inte arg på dagen. på människor. ibland blir det bara för mycket.
alla människor har sin gräns. min gräns vidgas men när samma misstag görs och ingen lär sig av dom. inte jag. inte nån. då blir det blodigt.
sen blir man påkörd av en bil i en korsning.
ibland överlever man och ibland så gör man inte det.
så är det.

nu fick jag ett sms från någon jag inte vet vem det är som frågar varför hon har mitt nummer.
hur ska jag veta det?
men det finns säkert en mening med det.
hon kanske är min hittills okända tvilling.
inget vet.
vi lever livet och ser vad som händer.

hej

Inga kommentarer:

Summa sidvisningar

Bloggarkiv