SEAL

peppa grekland!!!

kom igen nu britt-marie

hej
detta är så konstigt. jag åker till grekland imorgon.
jag kan inte riktigt få in det. jag åker till grekland.
det är rätt. men det är ändå fel. eller så överdramatiserar jag allt
så egentligen är det bara rätt.
jag vet inte. ville inte sova hemma inatt. ville avsluta starkt.
men det blev det inget med.
jag ville ut på krogen och supa bort all ångest inför flygresan imorgon
sen ville jag åka hem till någon annan.
men det blev det inget med.
istället för att packa och städa har jag kollat på skins och lyssnat på musik.
jag är så produktiv och psykedelisk.
det stavas faktiskt så. man uttalar det psykadeliskt men stavar psykedeliskt.
true story.
victor och jag har startat band.

victor och jag har ett band i ett garage
gitarr och trummor men ännu ingen bas..

lite roligt

G is for Gomez

Grattis John som fyller 18 idag.
sånt gillar vi

Hjältarnas återkomst

I somras satt jag på en väg på gotland och väntade på livet. här är det




I höstas åkte jag till grekland med en vän och fann nya underbara



jag saknar min vän. långt borta i norrlands skogar.


han är fin han


Ib är en fin hest


Emil är bara bra. enkel men lite för bäng för att jag ska kunna hänga med i svängarna. men det gör inget. halsbandet jag fick är det finaste jag äger numera.


Rodney är bara bra.

lite som kung midas

jag är sån kvinna jag förstår inte.
idag gick jag hem till Ib och diskade.
vad hände där liksom?
och imorgon är det nationella i Matte B.
ångest som fan på det
jag dör lite varje gång jag så mycket som tittar på boken.
den ligger uppslagen på bordet bredvid mig så att det ska se ut som att jag ändå är duktig men det är bara lögn.
skit också.

dramatik och missförstånd gör mig så trött
men jag har blivit kompis med min stalker och han ska uppföra sig nu.
det är fint

jag saknar min bror som är kvar borta på andra sidan och stannar en vecka till
men jag trivs i hans säng där jag sover när inte han är hemma. men jag saknar honom.
ringde förut och pratade om livet.
så fint.
puss

Gone (going) jack johnson

det här är så konstigt.
jag vet inte vart jag ska börja.
från början? okej.
i morse vaknade jag efter att klockan blivit två. eller ett.
jag vet inte.
min tidsuppfattning är ur funktion. men det gör inget.
jag gick upp och snart ringde en vän på dörren och visade blåmärken från igår.
från inatt. och vi skrattade.
för allt var bara så konstigt. alla dessa skador.
det är så vi hanterar det antar jag.

jag åker till majorna till en annan vän. en fin vän. en av dom bästa.
vi äter mat och min vän har gjort kladdkaka.
vi går ut och sätter oss i en trädgård och röker. det hela är väldigt fint.

men när jag sedan efter en underbar dag går hemåt ser jag något som ingen vill se. jag ser inte vad som händer för mina glasögon är inte på mig,
utan i min lilla väska där allt och inget får plats.
men jag hör dom skrikande bromsande ljuden och ser hur en liten kropp flyger, nästan voltar .
och allt bara stannar till.
korsningen är dödlig. kroppen ligger livlös och jag får inte fram ett ord.
plockar upp telefonen men någon annan har redan hunnit slå dom tre röda siffrorna . jag försöker hjälpa till men det slutar i att jag står med tårar i ögonen framför den tillsynes livlösa kroppen med en hand på kvinnan som kört bilens axel.
snart hör vi syrener och jag klara inte av mer.
när människorna som ska hjälpa kommer flyr jag.
ringer min vän. en dom bästa. snubblar på orden.
vet inte vad jag ska säga. gråten i halsen.
men det är sånt här som händer. det är ju det. livet är hårt för den som lever. och visst lever människor.
och jag är inte arg på dagen. på människor. ibland blir det bara för mycket.
alla människor har sin gräns. min gräns vidgas men när samma misstag görs och ingen lär sig av dom. inte jag. inte nån. då blir det blodigt.
sen blir man påkörd av en bil i en korsning.
ibland överlever man och ibland så gör man inte det.
så är det.

nu fick jag ett sms från någon jag inte vet vem det är som frågar varför hon har mitt nummer.
hur ska jag veta det?
men det finns säkert en mening med det.
hon kanske är min hittills okända tvilling.
inget vet.
vi lever livet och ser vad som händer.

hej

dessa var glada fina varma stunder

i stockholm med kärleken

en fin dag med kära vänner som värmer

För att Linda värmer mitt hjärta

jag på gotland med min kära


jag vidgar mina vyer med enkla raka underbara elin


Min sommar som jag älskade

fyllan värmer bäst

ikväll är jag arg.
dumma jävla ex .
dumma jävla brudar .
dumma jävla människor runt om som säger en sak men menar något annat,
männikor som man tror att man kan lita på som fan bara är fulla av bullshit.
jag blir så trött och arg och sårad att allt gammalt bara växer till något större. gamla sår rivs upp igen och jag blir arg och kedjeröker för vad annars ska jag göra? Ta tag i situationen, herregud jag försöker men allt går fan käpp rätt neråt när jag ska fixa till det.
människor snackar så mycket skit och jag förstår inte.
hade inte vi slutat med det för jag vet inte, fem år sedan?

det roliga med mig är att jag inte säger detta till människorna det rör,
utan till andra runt om.
gör det mig till en människa i samma kategori?
jag börjar så smått tänka.. jag vill bara bli galet full och inte behöva tänka på människor men samtidigt vet jag hur jag blir när jag blir så full och det är inget hållande koncept.
så jag raderar nummer från mobilen för endast ikväll så att jag inte behöver oroa mig för vad som kanske slinker ur mig i ett samtal i aggretion.
jag blir rädd för vad jag sabbar, när allt jag försöker göra är att laga och fixa och bara styra upp saker som egentligen i grunden inte är mitt fel. saker som inte ens behöver röra mig i ryggen, men som jag ändå får på mig,
eller kanske till och med TAR på mig.
jag vet inte.
jag vill bara att människor ska skippa all dramatik och leva för nu. skit i det som hänt, för okej det har hänt. men istället för att fortsätta gräva i den där satans gropen så kan man täppa till det, och gå vidare. Lev för idag. fånga idag. tänk inte så mycket på det som du ändå inte kan göra något åt. njut i stället av stunden och se vart det leder. om det leder nånstanns.
allt behöver inte bli så stort, man behöver inte lägga så mycket vikt i saker och ting.
men hur bra är jag på en skala då? jag sitter och skriver ner min aggretion i nån slags apstrakt jävla skittext som ändå bara jag fattar, om ens det, och dricker en öl i väntan på att en vän ska komma in till stan.
ölen är ljummen bör tilläggas men jag skiter i vilket.
visst låter detta som en bra början på en kväll?

herregud jag sitter inte och säger att livet suger, jag älskar livet och det är därför jag skriver och lever och andas.
jag är bara så trött på dramatiken. och på lögnen.
lev ditt liv och blanda dig inte i mitt. det är för sent för det. fan.

med det löser sig.

jag vill ändra mitt tema här på för det gula är helt hysteriskt och det är inte jag för fem öre.
men det ska jag inte göra för jag är sjutton år och dessutom tjej, så vad vet jag?