idag är det stora F.
den där siffran jag inte får nämna i samma mening som min mors namn.
men den firas.
och inte lite heller. huset är fyllt till brädden med människor från alla håll.
det är fint. tycker jag.
väldigt fint.
jag ska sjunga. det blir.. kanske inte fint. men ganska. lite.
jag går i en svart alldeles för liten klänning, och håret är samlat i något som skulle kunna misstas för
ett sovande djur, en iller, med lockig päls kanske.
jag är sen till lokalen, men vad gör väl det? jag tänkte ändå försöka att inte behöva duka och hjälpa till
så mycket som dom andra önskar att jag gjorde.
jag gick ut i torsdags
jag gick ut i fredags
och jag stannar inne när alla andra går ut idag.
känns bra.
jag är hemsk.
nu får det lite vilsna flickan på erikdahlbergsgatan allt ta och samla ihop sig själv.
ta sig i kragen, om hon nu hade en sådan,
och ge världen en hjälpande hand.
vardagen flyger förbi så snabbt ändå. vi kan väl alla vara vänner.
skriver detta med huvudet fyllt med tankar, hur ska det gå ikväll? han kommer,
det blir intressant
kärlek kommer flygande på ett silverfat till alla männikor ute i värlen.
på mitt silverfat, som igentligen är en pappers tallrik ligger lax och potatis.
walk on
3 kommentarer:
jag tror det blir fint att han kommer, sånt kan ju annars bli rätt tråkigt. jag tycker också att din stavning av egentligen är fin. puss kajsoza, ge dig själv & kazik & din mamma (marie!? förlåt) en kram från mig.
nej nu får du allt förklara dig. min stavning ligger som kungen. med drottningen. oj. fint är det iaf. kram på dig. min mamma heter maria. att du inte visste det. hm. ta hand om dig (sara?)
haha, de ligger säkert mycket. det var jag som kommenterade
Skicka en kommentar