jag pratade om tårar med en vän.
om hur jag tappat mig själv iom att jag tappat mina tårar.
hon tyckte helt tvärtemot. hon tyckte att jag snarare vunnit över någon slags inre kraft
som försökt, och lyckats äta upp mig inifrån. alldeles för länge.
hon berättade om alla de gånger jag hade fått henne att känna sig åsidosatt
när jag börjat gråta.
alla de gånger jag på så sätt, fått situationen att handla om mig, istället för henne.
på ett sätt håller jag med henne. eller nej. men jag kan förstå henne.
jag tror att, för att en människa ska fungera felfritt måste hon ha tillgång till sina tårar och känslor.
Och om hon gått för länge utan att släppa ut sina tårar, tappar hon dom. och iom det,
tappar hon sig själv.
vi pratade länge men kom inte fram till något riktigt.
tror dock inte att man alltid måste komma fram till något i ett samtal.
lite vidgade vyer räcker.
otroligt dåligt inlägg
Jag saknar dig
6 kommentarer:
tårar har inget med att förlora eller vinna att göra.
iom att tårarna är en del av en själv, och om man sen inte längre kan gråta, har man ju förlorat en del av sig själv.
så om jag aldrig slår hål på min hud och blöder har jag förlorat något av mig själv?
nej, du missförstår. eller så vill du inte förstå. vad jag menar och försöker (försöker försöker) lägga fram är det att , en människa är på ett visst sätt, öppen. eller öppen är nog fel ordväl, men .. en människa som har när till sina känslor , och alltid haft det, om hon/han sen är med om något som får den att inte kunna ta fram dom, känna sig instängd i sig själv. hur kan man då inte forlorat något? det har inget med att slå sig eller något annat fysiskt. det ligger djupare än så.
du förstår inte mig heller. man kan gråta med eller utan tårar, tårarna bidrar inte till smärtan. de har ingenting med det att göra. tårar som droppar ner på golvet förlorar man kanske, men inte de som aldrig produceras. de som aldrig kommer har inte förlorats och det som man aldrig haft kan heller inte gå förlorat.
du kan ju inte säga att det inte haft, har du inte förlorat?
det klart man har förlorat det. eller kanske snarare aldrig upplevt. a okej.jag förstår vad du menar.
men det är ju en fölust i sig. eller?
Skicka en kommentar