nummer tre i raden

jag vaknar med ett leende.
världen är fin idag.
och jag ska bli full.
det är fint.

honungsvatten

jag älskar att det är ljust när jag vaknar

när jag dricker honungsvatten med en alldeles för stor sked för att kompensera för
den alldeles för stora koppen, men alldeles för lite vätska.
och idag ska jag till skolan. det var ett tag sen sist.

en liten krukväxt

med dåliga nyheter kommer ofta något bra hasande efter.
Hon har äntligen börjat inse situationens allvar och därmed behandlat Mig bättre
och börjat möta Mig som en Människa.
Jag har tänk mindre och mindre på ytliga "problem"
du vet dom om att magen är för stor, brösten för små och öronen, dom ska vi inte ens tala om.

Jag lär Mig uppskatta tiden med människor mer och mer.
Tar mindre för givet
Tack mina vänner
tack för att ni är ni

snurrande väggar

jag pratade om tårar med en vän.
om hur jag tappat mig själv iom att jag tappat mina tårar.
hon tyckte helt tvärtemot. hon tyckte att jag snarare vunnit över någon slags inre kraft
som försökt, och lyckats äta upp mig inifrån. alldeles för länge.
hon berättade om alla de gånger jag hade fått henne att känna sig åsidosatt
när jag börjat gråta.
alla de gånger jag på så sätt, fått situationen att handla om mig, istället för henne.
på ett sätt håller jag med henne. eller nej. men jag kan förstå henne.
jag tror att, för att en människa ska fungera felfritt måste hon ha tillgång till sina tårar och känslor.
Och om hon gått för länge utan att släppa ut sina tårar, tappar hon dom. och iom det,
tappar hon sig själv.
vi pratade länge men kom inte fram till något riktigt.
tror dock inte att man alltid måste komma fram till något i ett samtal.
lite vidgade vyer räcker.

otroligt dåligt inlägg

Jag saknar dig

det sista kortet är en åtta.

gitarren går varm och ute har det snöat. igen.
Vi bråkar om tvätt. igen.
jag glömde vart jag bor inatt. så jag chansade. fel
vill åka hem till En Vän och kolla på Godzilla
det är fint

Han blir sämre och sämre
nu kan Han inte prata.
jag ringde och allt Han sa var
sms
msn
ta hand om dig
känns så fel att inte åka dit
men jag orkar inte se Honom
orkar inte låtsas att allt är bra allt är okej
vi vet ju att det inte är bra
det är inte okej

så jag laddar mp3n och tömmer datorn på bilder
tar nya tag
nu ska jag ringa En Vän och höra om kvällen
och imorgon är det stresshantering

isbitar och röda träd

inatt släppte spärren.
det var dubbelt.
jag har hållt mig så länge, hållt på mig. känt mig starkare än någonsin
men förmodligen varit svagare än innan. men blundat för allt sånt.
samtidigt kändes det fantastiskt att kunna släppa ut tårarna.
du vet, dom där salta. dom jag gömt för mig själv och världen i nästan tre månader.
jag fick se Kajsa vakna till liv.
Hon finns kvar.
Hon är en människa igen.
fragment av förluster och hysterisk gråt.
åkte fast och måste betala av ett tusen tvåhundra kronor till västtrafik.
och västtrafik tackar.
med ett slag i ansiktet
Du har tre veckor på dig
tack så mycket. jag vill flytta utomlands
där det inte finns några kontrollanter
och ingen is som man halkar på
inga människor som jag är rädd för att hata
men ännu räddare för att älska
Fredag den Trettonde värmde mitt hjärta-
ännu en gång
och idag är det alla hjärtans dag.
Det kanske har en liten chans att lagas till kvällen

förlåt?

flyger ut och in genom gamla, innan låsta dörrar
gör dumma saker
kan inte sätta gränsen
där den ska sättas.
vaknar upp ur en vaken koma och ventilerar händelsen
dagen
klipper av sig håret med ett vetande att ångerkänslorna kommer vakna
skrika

tappar vänner, men till vilket pris?
ser inte problemen
trots att dom tydligen står och skriker framför mig
blundar
biter i leppen
undrar om människan vet i sin natur att rätt är rätt
nej
vandringen i natten väcker tankar med vidgande perspektiv
fast sanningen är klistrad på kroppen som ett rizzla.
som ett blåmärke
på knät armen låret
men jag ångrar ingentinga jag gjort
snarare det jag inte gjorde
det jag inte sa

jag vet inte vad som händer eller vad som kommer hända
men det kanske inte gör så mycket egentligen
vi är alla människor i samma värld
så allt man kan göra är att skratta

jag tror på mig även om dom som ska tro på mig inte tror på mig
och jag vet att jag kan och jag vet att jag vet
även om dom som ska veta att jag vet inte vet. någonting.
sommar?
den kommer. men än så länge är det kallt
och jag behöver ha en sista kram innan jag kryper ihop i soffan och somnar till
bruset från tvn.
imorgon börjar dom borra halv nio.
jag älskar livet