noir desir och vattenpipa

imorgon åker min ib till grekland. han ska flyga.
jag är rädd. det går säkert bra och allt men människan ska inte flyga. om det var meningen att vi skulle flyga, hade vi fått vingar..
men det kanske kommer i framtiden när jag har varit död i några miljoner år. om ens världen finns då. antagligen inte.

jag har haft en episk helg med fantastiska människor.
pratat, druckit grillat ätit rökt vattenpipa och bara varit glad.

men när man plötsligt förlorar sin plats i bilen för att människorna där i hellre vill ha med någon annan "men jag ska inte känna mig mindre älskad för det" känns det som ett slag i ansiktet.
det är faktiskt inte okej att göra så. inte alls.
men det löste sig ändå tillslut, jag fixade att åka i en annan bil, men ändå.
jag blev riktigt ledsen och trampad på men jaja. så är det. människan är en speciell skapelse. en skapelse UTAN vingar. åh jag är riktig orolig för ib faktiskt. han ska åka så långt och alldeles ensam, iaf en bit sen möter han (förhoppningsvis) upp john. åh dom kommer ha det så bra. lite bitter, men jag hade ändå inte velat flyga. haha

imorgon åker jag till Arvika och det är kul. så fantastiskt trött bara. men det löser sig väl. ska sova ensam inatt. har sovit ensam två gånger på två veckor, inatt blir natt#3 och det ska bli skönt. jag har städat och fixat så det känns bra. imorgon ska jag gå upp tidigt min buss går 12.05 och jag kommer försova mig så jag har sagt till tre personer att ringa mig. den första ska ringa halv nio, den andra halv tio och den sista ska ringa kvart i tio. jag kan ju omöjligt missa tre samtal.. peppar peppar.
OCH JAG PEPPAR i dubbel mening. hehe
lyssnar på Cohen och snart ska jag vandra hem från ib till min numera tomma lägenhet. packa det sista osv
Cohen sjunger and there are no letters in the mailbox
och jag gillar det. väldigt mycket. nu ska jag krama ib. herregud
ha det bra på ett tag.
imorgon- Arvika
kommer hem det 6 juli
7 juli- Hultsfred
åker till
Gotland- 12 juli
haha

we are just a couple of three

nej mamma jag ska bara ta det lugnt nu. sova ensam, jag behöver ju verkligen bara få vara själv ett tag.
jo tjena. första natten ensam hemma vaknar fem människor upp hemma hos mig i min lägenhet och både svininfluensa och snefylla börja komma upp till ytan på min nästan alltid lika solbeklädda balkong.
mexikanare och indier, taxiresor och hadderaj.
det låter som en lyckat kväll. eller?
efter att ha vandrat först till ullevi södra? norra? ingen vet? så vandrade jag, tätt följd av 2meter man och joel till Centralen i hopp om att åtminstånde EN liten vagn skulle komma och ta oss hem. tji fick vi.
så vi beslutade där och då att vi skulle ta oss en promenad förbi sticky och sen sova hemma hos mig. dock ledde inte alla vägar till sticky och vi hamnade på vasagrillen där vi åt 2meters kroppslängd i fritzlar. det var gott.
vi tar en välförtjänt öl på min balkong och det börjar ljusna. fåglarna måste ju vara allmänt sabbade i sina små fjäderbeklädda huvuden.

vad nu? är det ljust igen? är det ljust hela tiden?

sen kom även mina kvinnor. det var trevligt.
ikväll är det grill i partille skulle jag tro.
partille-grill slår ALDRIG fel ska ni veta.

om tre dagar åker jag till arvika

s-s-s-s-s-soft då!

vi snackar imorgon.
imorgon imorgon!
fatta att vi snackar imorgon.
alltså imorgon.
du vet dagen efter denna.
imorgon.

texas kärlek och snus

du har mig precis där
jag inte skulle vara.

Och jag älskar det

<3

den är med dig hela tiden. den där känslan. den som får dig att göra saker du inte själv verkar kunna kontrollera. den som får dig att bita av alla dina naglar och får dig att gå runt och le hela tiden. trots att du kört i både matte b och historia.
känslan.
jag har den.
hela tiden. när jag sover när jag vaknar när jag bara är. jag älskar det. och hatar det. för det snurrar till hela tiden. att en annan människa kan ge en den känslan är oförklarigt. oförståerligt. konstigt.
den känslan bär jag runt på.
det känns overkligt att jag av alla människor bär på den. jag känner ju inte. inte så. det är inte jag.
men ändå sitter jag här och känner.
lyssnar från köket efter varje litet ljud av liv i trappan.
jag jobbar för det. har nog aldrig jobbat hårdare för något. jag bara vill.
men brist på pengar och ålder, bara två veckor men det sätter käppar i hjulet
gör att man tappar. kan inte.

blyg och en typisk tjej. det är ju inte jag.
men ändå sitter jag här och känner.
jag har väl gått och fallit.
hårdare än någonsin innan och varje sekund vill jag njuta av. bara att få se. känna. höra. det gör så mycket.
det gör att jag skiter i allt annat för jag kan bara fokusera på en sak. en människa.
det gör att jag väljer bort saker jag behöver måste ska göra för jag kan verkligen bara fokusera på en sak. en person.
ikväll. allt som händer har en anledning.
snälla låt detta ha en bra anledning.

kom igen nu Britt-Marie kör för fa-an