lördag 27 december 2008
Tre
jag säger som dom sa i nån gammal rulle vid namn "vampyrer på ön"
I got proved wrong twice today.
Negativt + negativt blir positivt. inte enligt vetenskapen kanske, men känslomässigt blir det otroligt bra.
jag skriver i gåtor som förmodligen endast jag kan lista ut meningen och svaren med.
men det är det som är grejen. jag skriver bara blablabla.
saken jag skulle komma till är(trot om du vill) att julen blev fin. mysig. var kom det ifrån?
jag har alltid tyckt om att sova ensam, men kanske är det inte ensamheten man söker efter. kanske är det människorna man annars sover med man vill bort ifrån. när man tvingas bo ihop med någon man knappt fört ett ordenligt samtal med på veckor och månader är det inte konstigt att man känner sig trängd och vill ha tillbaka den tysta ensamheten. visst?
för tanken på att somna tillsammans, andas samma luft. drömma. det äcklar en. kanske hemskt och konstigt och va? men så känns det.
och när sen tillfälle ges, flyr man som om man vore jagad. bort bakom den stängda dörren. och då spelar det ingen roll vart man hamnar, eller hos vem. bara man får komma bort.
sen ligger man där. tänker hur skönt det är att inte vara där. att vara borta och konstig. inga blickar, inga viskande ord. bara jag.
och ryggen vänd mot en.
tittar upp i taket. sprickor. ser ut som ett träd. nästan.
är detta verkligen det jag ville? någon annans lukt. någon annan. med ryggen vänd mot mig.
förmågan att somna börjar vekna. ruttna.
så man tittar och tänker. plötsligt bubblar allt upp. saker man försökt förtränga.
för om jag inte tänker på det, finns det inte.
visst?
men bilder framför ögonen spela upp och man försöker gång på gång slå bort dom. men dom är kvar.
jag ser mig göra val jag önskar jag inte gjort, främst gamla.
ungdomsdumheten slår alla, men när man medvetet sårar kära i yngre ålder börjar man undra.
men som sagt. gamla. det finns inga svar. bara frågor.
Varför?
god jul
så ligger man i någon annans hus någon annans lakan.
allt för att slippa ensamheten. du vet den, som jag ständigt söker efter. går runt och runt. målar in mig.
den tysta kalla ensamheten. den hatade ensamheten. jag älskar den.
akta ryggen.
min tröja försvann under kvällen. kanske ännu en obesvarad fråga. visst?
I got proved wrong twice today.
Negativt + negativt blir positivt. inte enligt vetenskapen kanske, men känslomässigt blir det otroligt bra.
jag skriver i gåtor som förmodligen endast jag kan lista ut meningen och svaren med.
men det är det som är grejen. jag skriver bara blablabla.
saken jag skulle komma till är(trot om du vill) att julen blev fin. mysig. var kom det ifrån?
jag har alltid tyckt om att sova ensam, men kanske är det inte ensamheten man söker efter. kanske är det människorna man annars sover med man vill bort ifrån. när man tvingas bo ihop med någon man knappt fört ett ordenligt samtal med på veckor och månader är det inte konstigt att man känner sig trängd och vill ha tillbaka den tysta ensamheten. visst?
för tanken på att somna tillsammans, andas samma luft. drömma. det äcklar en. kanske hemskt och konstigt och va? men så känns det.
och när sen tillfälle ges, flyr man som om man vore jagad. bort bakom den stängda dörren. och då spelar det ingen roll vart man hamnar, eller hos vem. bara man får komma bort.
sen ligger man där. tänker hur skönt det är att inte vara där. att vara borta och konstig. inga blickar, inga viskande ord. bara jag.
och ryggen vänd mot en.
tittar upp i taket. sprickor. ser ut som ett träd. nästan.
är detta verkligen det jag ville? någon annans lukt. någon annan. med ryggen vänd mot mig.
förmågan att somna börjar vekna. ruttna.
så man tittar och tänker. plötsligt bubblar allt upp. saker man försökt förtränga.
för om jag inte tänker på det, finns det inte.
visst?
men bilder framför ögonen spela upp och man försöker gång på gång slå bort dom. men dom är kvar.
jag ser mig göra val jag önskar jag inte gjort, främst gamla.
ungdomsdumheten slår alla, men när man medvetet sårar kära i yngre ålder börjar man undra.
men som sagt. gamla. det finns inga svar. bara frågor.
Varför?
god jul
så ligger man i någon annans hus någon annans lakan.
allt för att slippa ensamheten. du vet den, som jag ständigt söker efter. går runt och runt. målar in mig.
den tysta kalla ensamheten. den hatade ensamheten. jag älskar den.
akta ryggen.
min tröja försvann under kvällen. kanske ännu en obesvarad fråga. visst?
tisdag 23 december 2008
Change your mind
Change you mind är ett internskämt som jag älskar så det är inget trams där inte
imorse när ja vaknade såg det ut som att jag festat tre dygn i sträck. Märkligt
Det är full fart I huset på Strandgatan. hundar som skäller barn som skriker. Jag dansar.
Det blev inte som jag tänkt mig. och jag är otroligt tacksam över det. inget bråk. bara lite slagsmål,
men det är inget konstigt i min La familia.
jag (hör o häpna) bakar kakor som ser ut som något din gammel-mormors-hund spydde upp för tre år sen,
men dom smakar som kungen själv. jag själv ser det som en succé. igår kom Love till ön. väldigt sent. det var storm och blåste och jag var knäpp som kom tanken att cykla ner och hämta honom.
längtar hem lite och känner att gotland snart är gjort. Kajsa.
Träffade min kärlek igår. det var så bra. vi cyklade och njöt av livet i stormen.
ha-ha
jag vill till solen nu tack. värma mina kalla fötter. i solen. eller mellan någon annans.
kakor på golvet nu, julen är förstörd.
vi upprepar skämt tre gånger och sen gör vi fortsättningar som är så långsökta att inte ens vi förstår dom.
att behöva förklara för sig själv är en konst.
jag drömde om cigg för andra natten i rad. nu hade jag tre paket. sist hade jag bara en liten stump.
jag avancerar.
Dom tar kort på mig och skrattar över hur ful jag blir. är.
haha
haha
haha
sen iom att något i Argentina har lensat min mammas konto är julefriden här på riktigt
imorgon är ju dagen dom längtar efter.
det blir nyår hemma.
imorse när ja vaknade såg det ut som att jag festat tre dygn i sträck. Märkligt
Det är full fart I huset på Strandgatan. hundar som skäller barn som skriker. Jag dansar.
Det blev inte som jag tänkt mig. och jag är otroligt tacksam över det. inget bråk. bara lite slagsmål,
men det är inget konstigt i min La familia.
jag (hör o häpna) bakar kakor som ser ut som något din gammel-mormors-hund spydde upp för tre år sen,
men dom smakar som kungen själv. jag själv ser det som en succé. igår kom Love till ön. väldigt sent. det var storm och blåste och jag var knäpp som kom tanken att cykla ner och hämta honom.
längtar hem lite och känner att gotland snart är gjort. Kajsa.
Träffade min kärlek igår. det var så bra. vi cyklade och njöt av livet i stormen.
ha-ha
jag vill till solen nu tack. värma mina kalla fötter. i solen. eller mellan någon annans.
kakor på golvet nu, julen är förstörd.
vi upprepar skämt tre gånger och sen gör vi fortsättningar som är så långsökta att inte ens vi förstår dom.
att behöva förklara för sig själv är en konst.
jag drömde om cigg för andra natten i rad. nu hade jag tre paket. sist hade jag bara en liten stump.
jag avancerar.
Dom tar kort på mig och skrattar över hur ful jag blir. är.
haha
haha
haha
sen iom att något i Argentina har lensat min mammas konto är julefriden här på riktigt
imorgon är ju dagen dom längtar efter.
det blir nyår hemma.
torsdag 18 december 2008
T
tack tack tack! jag var halva inne och nu är jag med i leken och guppar för hissade segel... okej, kanske inte riktigt. men nästan.
Min poäng i det hela är iallafall att jobbet, The Jobb är taget nu. Det är mitt. och jag är redan befordrad
Så fort jag nämnde mitt polska påbrå, var jag med i företaget. Hon blev eld och lågor, pratade öppet om familjen och hur hon anpassat sig till Det svenska samhället.
Och du då Kayosa, säger hon och tittar på mig med stora brun-blåa blanka ögon. Hur trivs du i Sverige?
haha jo tack. det är fiskelägret.
hela våren och sommaren är min. Förstår inte hur. men det är så bra. man håller sig flytande och tack tack tack som sagt.
imorgon åker jag från stan. det är dubbelt. vill inte riktigt lämna Mitt Göteborg än, men det är nog dags för det ändå.
jag är nog inte borta så länge som jag först tänkt, men det är ändå lite sorgset. samtidigt som jag bara känner en stor lättnad över att få en paus. en paus från hela Kajsa. eller halva Kajsa kanske, med tanke på att jag följer med mig dit, är man inte helt
tappad, lämnad, ensam kvar.
vi hade pre-band-möte idag. Brandgule lysen © går framåt- och vänta er spelning snart. nej kanske inte, men jag är tänd på idén.
Big-K, Minna Pee , Baby-Gnu och J-Bird.
vilket gäng.
vilken succé .
men vad står för dörren denna afton då?
Här ska firas mina vänner. det blir kanske Casa de Ib, men det kanske inte spisas riktigt så mycket alkoholhaltiga drycker som kanske hade önskats, men det blir topp ändå. sista kvällen i Göteborg år 2008 kan ju inte spenderas framför tv tittandes på "du blir vad du äter". nej mina vänner.
sen måste jag väl tillägga att igår loggade någon in på min bilddagbok, och det var inte jag, så härmed byter jag lösenord på alla min sidor, för jag har samma lösenord till alla konton på Internet
nu avrundar jag med en sak jag hörde igår Hos min Vän Sofia, när jag och Fröken Palmén var där.
Emilia-Supa knulla slåss!
Sofia (tittandes ner på sin lilla nyfödda)-det var så du blev till
goooodt kväll
Min poäng i det hela är iallafall att jobbet, The Jobb är taget nu. Det är mitt. och jag är redan befordrad
Så fort jag nämnde mitt polska påbrå, var jag med i företaget. Hon blev eld och lågor, pratade öppet om familjen och hur hon anpassat sig till Det svenska samhället.
Och du då Kayosa, säger hon och tittar på mig med stora brun-blåa blanka ögon. Hur trivs du i Sverige?
haha jo tack. det är fiskelägret.
hela våren och sommaren är min. Förstår inte hur. men det är så bra. man håller sig flytande och tack tack tack som sagt.
imorgon åker jag från stan. det är dubbelt. vill inte riktigt lämna Mitt Göteborg än, men det är nog dags för det ändå.
jag är nog inte borta så länge som jag först tänkt, men det är ändå lite sorgset. samtidigt som jag bara känner en stor lättnad över att få en paus. en paus från hela Kajsa. eller halva Kajsa kanske, med tanke på att jag följer med mig dit, är man inte helt
tappad, lämnad, ensam kvar.
vi hade pre-band-möte idag. Brandgule lysen © går framåt- och vänta er spelning snart. nej kanske inte, men jag är tänd på idén.
Big-K, Minna Pee , Baby-Gnu och J-Bird.
vilket gäng.
vilken succé .
men vad står för dörren denna afton då?
Här ska firas mina vänner. det blir kanske Casa de Ib, men det kanske inte spisas riktigt så mycket alkoholhaltiga drycker som kanske hade önskats, men det blir topp ändå. sista kvällen i Göteborg år 2008 kan ju inte spenderas framför tv tittandes på "du blir vad du äter". nej mina vänner.
sen måste jag väl tillägga att igår loggade någon in på min bilddagbok, och det var inte jag, så härmed byter jag lösenord på alla min sidor, för jag har samma lösenord till alla konton på Internet
nu avrundar jag med en sak jag hörde igår Hos min Vän Sofia, när jag och Fröken Palmén var där.
Emilia-Supa knulla slåss!
Sofia (tittandes ner på sin lilla nyfödda)-det var så du blev till
goooodt kväll
tisdag 16 december 2008
W
idag kom julen till kortedala. Hela familjen Wojnakowski, vet inte exakt hur många vi blev, men jag gissade på
femton stycken först, och jag står kanske kvar vid det. spisade , skrattade och var bara sådär juligt-glada alla
ska vara när det är jul. trots att det inte är jul, och trots att allt jag köpt var ett ljus till min syster
och ett spel till min gamle far blev det faktiskt trevligt. inga sura miner och när vi delade oblater
(man delar oblater med varandra i Polen på julen, en gammal tradition som levt vidare i vårat hem de senare åren,
som jag ska skriva lite om sen, för det är faktiskt ganska fint i all sin Gossi-nossi-fealing)
så kände man verkligen av kärleken i luften.
vem bryr sig om att det ligger apelsinskal under mattan, och att ingen av klockarna går rätt.
bara man är glad (och får mat och sprit) så blir det en dunderjul.
sen är det inte så ledsamt heller att ingen verkar veta ens riktiga ålder så glaset framför fylls på mer och mer allteftersom kvällen skrider vidare blir man mer och mer rolig, och plötsligt är allt alla säger hysteriskt kul.
gamle Hentz som kommer med grova vitsar i tid och otid roar den Glada Polska Massan.
jag rockar This Hammer på gitarren och folket skriker att "flickan har ju talang!" det är alkoholen som talar (läs skriker) med det sporrar den lilla varelsen i mig och jag drar ett solo i höga, relativt synkade toner. men jag vet inte. behöver en paus från kvällen nu, sitter i ett grått hörn och skriver. skriver om egentligen ingenting. om vardagen som den skulle vara, men som ändå inte är och det gör mig oändligt tacksam.
Kazik, även kallad Tato (pappsen) gjorde klart för mig att han visste att jag röker, och det var ingen stor grej.
"Du vet vad du gör, och jag gillar dig ändå, kompis " sa han och hans vackra mörkbrun-gröna ögon glittrade lite sådär som dom gör när
han är lycklig och full. och mätt.
Nu ska vi snart skåla i nån genomskinlig vätska så jag måste avrunda, men jag måste bara göra det klart att familjen, den polska familjen som jag aldrig riktigt känt mig hemma i, verkar ändå släppa in mig mer och mer och det är uppskattat till hundra.
Tack för att allt gammalt är glömt och att horisonten visar Possitiva förändringar.
om du, som jag och så många andra finner December som en kall månad, Värm dig med en polsk öl vettja!
Ta det lugnt där ute
femton stycken först, och jag står kanske kvar vid det. spisade , skrattade och var bara sådär juligt-glada alla
ska vara när det är jul. trots att det inte är jul, och trots att allt jag köpt var ett ljus till min syster
och ett spel till min gamle far blev det faktiskt trevligt. inga sura miner och när vi delade oblater
(man delar oblater med varandra i Polen på julen, en gammal tradition som levt vidare i vårat hem de senare åren,
som jag ska skriva lite om sen, för det är faktiskt ganska fint i all sin Gossi-nossi-fealing)
så kände man verkligen av kärleken i luften.
vem bryr sig om att det ligger apelsinskal under mattan, och att ingen av klockarna går rätt.
bara man är glad (och får mat och sprit) så blir det en dunderjul.
sen är det inte så ledsamt heller att ingen verkar veta ens riktiga ålder så glaset framför fylls på mer och mer allteftersom kvällen skrider vidare blir man mer och mer rolig, och plötsligt är allt alla säger hysteriskt kul.
gamle Hentz som kommer med grova vitsar i tid och otid roar den Glada Polska Massan.
jag rockar This Hammer på gitarren och folket skriker att "flickan har ju talang!" det är alkoholen som talar (läs skriker) med det sporrar den lilla varelsen i mig och jag drar ett solo i höga, relativt synkade toner. men jag vet inte. behöver en paus från kvällen nu, sitter i ett grått hörn och skriver. skriver om egentligen ingenting. om vardagen som den skulle vara, men som ändå inte är och det gör mig oändligt tacksam.
Kazik, även kallad Tato (pappsen) gjorde klart för mig att han visste att jag röker, och det var ingen stor grej.
"Du vet vad du gör, och jag gillar dig ändå, kompis " sa han och hans vackra mörkbrun-gröna ögon glittrade lite sådär som dom gör när
han är lycklig och full. och mätt.
Nu ska vi snart skåla i nån genomskinlig vätska så jag måste avrunda, men jag måste bara göra det klart att familjen, den polska familjen som jag aldrig riktigt känt mig hemma i, verkar ändå släppa in mig mer och mer och det är uppskattat till hundra.
Tack för att allt gammalt är glömt och att horisonten visar Possitiva förändringar.
om du, som jag och så många andra finner December som en kall månad, Värm dig med en polsk öl vettja!
Ta det lugnt där ute
måndag 15 december 2008
C
Rå blodig och korthugget. ungefär som jag då.
inte heller denna helgen blev som tänkt, men det gjorde den inte sämre för det.
Vänner från höger och vänster och massa hembakat, som sen visades inte vara så väldigt mycket ändå,
utan bara två knäck-satser och lite kola. och kanske 13 pepparkakor i Kajsa-design på hög nivå.
Träd, E.T. behövs det sägas mer?
jag och Ibbe gick till Arkaden där sandra jobbar. jag hade inga pengar men följde ändå med mannen, för jag är en kompis med Stort K.
vi kommer dit, och sandra är så söt. jag blir stolt och hej hej plötsligt står det en tallrik framför mig. sandra. vilken kvinna.
vi åt och njöt och samtalet ledde som vanligt in på, "vad skulle du helst heta?" man tröttnar aldrig.
I HAVE NEVER SEX EVER eller I HAVE SEX EVERY DAY.
man kanske måste vara med, men det är succé.
idag träffade jag bror och vi köpte julklapp till gamle far, eftersom vi firar jul tidigt i år, imorgon för att vara exakt. det blev ett spel från teknik magasinet (jag hatar teknik magasinet) som ger stötar och blabla.. (jag älskar teknik magasinet)
när jag kom hem en timme senare än vad jag gissat , jag hade ju bara gissat, var hon arg och smällde i köket.
jag stängde dörren, blundade och snart slutade allt.
sen släppte hon bomben. Var är mina pengar?
fan.
dom finns inte. eller, det klart dom finns, bara inte i min närhet. hon blir arg och börjar diktera om min
vandrande-olycka-livsstil-ändra-dig-eller-lämna-hemmet. typ
fuck it. på fredag drar jag från stan och det är kung. men jag vill hitta min nyår.
var är den?
med vem?
det blir som det blir och det löser sig men stressen börjar flåsa mig så smått i nacken, viftar irriterat med handen
men den kommer tillbaka hela tiden. som en fluga. på stranden.
ikväll tänker jag inte komma på ytterligare 50 sätt att döda en snigel på utan jag ska bara vara.
inte heller denna helgen blev som tänkt, men det gjorde den inte sämre för det.
Vänner från höger och vänster och massa hembakat, som sen visades inte vara så väldigt mycket ändå,
utan bara två knäck-satser och lite kola. och kanske 13 pepparkakor i Kajsa-design på hög nivå.
Träd, E.T. behövs det sägas mer?
jag och Ibbe gick till Arkaden där sandra jobbar. jag hade inga pengar men följde ändå med mannen, för jag är en kompis med Stort K.
vi kommer dit, och sandra är så söt. jag blir stolt och hej hej plötsligt står det en tallrik framför mig. sandra. vilken kvinna.
vi åt och njöt och samtalet ledde som vanligt in på, "vad skulle du helst heta?" man tröttnar aldrig.
I HAVE NEVER SEX EVER eller I HAVE SEX EVERY DAY.
man kanske måste vara med, men det är succé.
idag träffade jag bror och vi köpte julklapp till gamle far, eftersom vi firar jul tidigt i år, imorgon för att vara exakt. det blev ett spel från teknik magasinet (jag hatar teknik magasinet) som ger stötar och blabla.. (jag älskar teknik magasinet)
när jag kom hem en timme senare än vad jag gissat , jag hade ju bara gissat, var hon arg och smällde i köket.
jag stängde dörren, blundade och snart slutade allt.
sen släppte hon bomben. Var är mina pengar?
fan.
dom finns inte. eller, det klart dom finns, bara inte i min närhet. hon blir arg och börjar diktera om min
vandrande-olycka-livsstil-ändra-dig-eller-lämna-hemmet. typ
fuck it. på fredag drar jag från stan och det är kung. men jag vill hitta min nyår.
var är den?
med vem?
det blir som det blir och det löser sig men stressen börjar flåsa mig så smått i nacken, viftar irriterat med handen
men den kommer tillbaka hela tiden. som en fluga. på stranden.
ikväll tänker jag inte komma på ytterligare 50 sätt att döda en snigel på utan jag ska bara vara.
lördag 13 december 2008
Z
vilken lördag. jag gillar den starkt. Yoga i morse och sen fika med en Emilia, en gammal vän. det blev så bra.
vi klickade och pratade för man har mycket att prata om när man inte setts på ett halvår nästan.
Ett helt liv.
jag blev så glad. det var guld. sen gick jag runt och letade jacka och klappar och hittade bara skor till mig, men
pengar pengar, var är ni?
sprang på olof och Jacob på jakt efter det ultimata kaffet. jag fick dock avbryta min sökning eftersom jag var en timme sen till
vår Familje-bak-pyssel-alla-ska-ha-fina-kläder-och-vara-glada-dag. men när jag kommer till lägenheten är den så gott som tom.
men nu är det fullt. och jag gör mig bäst som en statist, sittandes vid bordet framför datorn.
igår hos sara var grymt. tackar för det, för det behövdes. oj vad det behövdes. men jag saknar bilden hon raderade från mitt minne.
men. jag är glad ändå.
mitt liv, denna hösten har varit som en bergochdalbana och nu är det uppförsbacke. hoppas på trevliga planer senare, med Ib och john kanske.
nu börjar jag tröttna på detta så jag ska sätta mig med julkort och sånt trevligt hej hej.
ta det lugnt i världen, det är kallt ute
vi klickade och pratade för man har mycket att prata om när man inte setts på ett halvår nästan.
Ett helt liv.
jag blev så glad. det var guld. sen gick jag runt och letade jacka och klappar och hittade bara skor till mig, men
pengar pengar, var är ni?
sprang på olof och Jacob på jakt efter det ultimata kaffet. jag fick dock avbryta min sökning eftersom jag var en timme sen till
vår Familje-bak-pyssel-alla-ska-ha-fina-kläder-och-vara-glada-dag. men när jag kommer till lägenheten är den så gott som tom.
men nu är det fullt. och jag gör mig bäst som en statist, sittandes vid bordet framför datorn.
igår hos sara var grymt. tackar för det, för det behövdes. oj vad det behövdes. men jag saknar bilden hon raderade från mitt minne.
men. jag är glad ändå.
mitt liv, denna hösten har varit som en bergochdalbana och nu är det uppförsbacke. hoppas på trevliga planer senare, med Ib och john kanske.
nu börjar jag tröttna på detta så jag ska sätta mig med julkort och sånt trevligt hej hej.
ta det lugnt i världen, det är kallt ute
torsdag 11 december 2008
X
Mannen.
vet du vad jag talar om? om inte, vet du när jag talar om det.
ska vi tala eller bara låta det dra?
vaddå världsvan? du är ju inkompetent.
berättar om saker som aldrig har hänt.
känner något som kanske borde gått mig förbi-
tänker tankar om närhet, jag borde låta bli
en så kallad fobi
men kom då
men gå då
jag visslar i vinden
går över bron och torkar mig om kinden
smakar på orden men sväljer dom snabbt
ser du inte?
jag andas ju knappt
lobotomerd
oinspirerad
kalkylerad
diskriminerad
men det var inte sant
det var en lögnens ord
drömmer drömmar om vapen och vänner och mord
och snart är munnen full med plåt
missformad
drog det kortaste stråt
men jag har slut på ord
ingen fortsättning ser
sitter ensam vid mitt runda bord
och frågar efter mer
vet du vad jag talar om? om inte, vet du när jag talar om det.
ska vi tala eller bara låta det dra?
vaddå världsvan? du är ju inkompetent.
berättar om saker som aldrig har hänt.
känner något som kanske borde gått mig förbi-
tänker tankar om närhet, jag borde låta bli
en så kallad fobi
men kom då
men gå då
jag visslar i vinden
går över bron och torkar mig om kinden
smakar på orden men sväljer dom snabbt
ser du inte?
jag andas ju knappt
lobotomerd
oinspirerad
kalkylerad
diskriminerad
men det var inte sant
det var en lögnens ord
drömmer drömmar om vapen och vänner och mord
och snart är munnen full med plåt
missformad
drog det kortaste stråt
men jag har slut på ord
ingen fortsättning ser
sitter ensam vid mitt runda bord
och frågar efter mer
.
Jag är rätt hej-hej idag. Blev klar med både halsduk och kaffe och rökte bara två.
Min bror säger att jag kommer få KOL och min mamma frågar om jag vill ha rizzla.
haha. Jag är väldigt glad att människor jag tappat har kommit tillbaka till mitt liv, till min vardag.
Denise är ett levande exempel. vi pratade veckan innan höstlovet och sen var det slut. tills nu.
känns så skönt. människor försvinner ofta inte, dom tar bara pauser.
köpte en biljett nu.
svalde stoltheten och lånade pengar. bugade och tackade för det generösa lånet.
haha. igår var väldigt bra. Jag och Flandström gjorde stan och stannade inne på Lagerhaus länge länge.
idag gick vi förbi en tygaffär. mañana mañana
då är det också luciafirande och jag gillart.
har ju kännt mig lite som grinchen och tänkt till alla glada skrattande människor att
vad skrattar ni åt? ni lever i en lögn.
men nu.. jag vet inte. det blir nog en fin jul ändå. så länge man får ordning på nyår blir det nog nästan kungligt.
sen kanske jag ska berätta att jag hoppade mina prov igår. Alla. det var dumt och allmänt jättedumt men
jag känner lite skitsamma. Gårdagen är historia. jag äter middag i min ensamhet och tycker det är rätt skönt.
folk sa att jag va fin idag. det tillhör inte vardagen så det kändes bra att höra. men det ska inte låtas stiga åt huvudet.
nu ska jag maila en snubbe ang jobb.
ha det topp
Min bror säger att jag kommer få KOL och min mamma frågar om jag vill ha rizzla.
haha. Jag är väldigt glad att människor jag tappat har kommit tillbaka till mitt liv, till min vardag.
Denise är ett levande exempel. vi pratade veckan innan höstlovet och sen var det slut. tills nu.
känns så skönt. människor försvinner ofta inte, dom tar bara pauser.
köpte en biljett nu.
svalde stoltheten och lånade pengar. bugade och tackade för det generösa lånet.
haha. igår var väldigt bra. Jag och Flandström gjorde stan och stannade inne på Lagerhaus länge länge.
idag gick vi förbi en tygaffär. mañana mañana
då är det också luciafirande och jag gillart.
har ju kännt mig lite som grinchen och tänkt till alla glada skrattande människor att
vad skrattar ni åt? ni lever i en lögn.
men nu.. jag vet inte. det blir nog en fin jul ändå. så länge man får ordning på nyår blir det nog nästan kungligt.
sen kanske jag ska berätta att jag hoppade mina prov igår. Alla. det var dumt och allmänt jättedumt men
jag känner lite skitsamma. Gårdagen är historia. jag äter middag i min ensamhet och tycker det är rätt skönt.
folk sa att jag va fin idag. det tillhör inte vardagen så det kändes bra att höra. men det ska inte låtas stiga åt huvudet.
nu ska jag maila en snubbe ang jobb.
ha det topp
söndag 7 december 2008
V
lite roligt.
jag berättade för henne att jag inte skulle vara här. jag berättade allt jag haft inom mig. nästan. nu har hon glömt det. nu finns det inte.
jag väntar inte ens tills lamporna är släckta. jag bara drar. för det är jag rätt bra på. just nu betyder det inte så mycket. 2 par extra strumpor och ett vetande att det inte blir samma morgon som förra gången. blir arg på mig själv men det skiter jag i. andra kommer också bli arga på mig, men det låtsas jag att jag skiter i. allt som betyder något nu är att jag måste få andas. kan inte sitta inlåst i ett olåst rum.
Jag försöker med allt. men, det verkar inte betyda något. för hon glömmer. det finns inte längre. jag försöker glömma. försöker lura mig själv. lyckas till viss del.
lite roligt är det allt. att Denna hösten blev. som ett. fan. astetism. det är fan inte kul.
nu ska jag dra från läge V till läge G. tackar för dagen och hälsar natten välkommen
jag berättade för henne att jag inte skulle vara här. jag berättade allt jag haft inom mig. nästan. nu har hon glömt det. nu finns det inte.
jag väntar inte ens tills lamporna är släckta. jag bara drar. för det är jag rätt bra på. just nu betyder det inte så mycket. 2 par extra strumpor och ett vetande att det inte blir samma morgon som förra gången. blir arg på mig själv men det skiter jag i. andra kommer också bli arga på mig, men det låtsas jag att jag skiter i. allt som betyder något nu är att jag måste få andas. kan inte sitta inlåst i ett olåst rum.
Jag försöker med allt. men, det verkar inte betyda något. för hon glömmer. det finns inte längre. jag försöker glömma. försöker lura mig själv. lyckas till viss del.
lite roligt är det allt. att Denna hösten blev. som ett. fan. astetism. det är fan inte kul.
nu ska jag dra från läge V till läge G. tackar för dagen och hälsar natten välkommen
V
tillbaka. tillbaka från en helg som.. jag inte riktigt kan bestämma mig över vad det var för helg. den blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Jag fann en fristad, men tappade den. förlorade. fan. man försöker intala sig att pengar är inte allt, men utan pengar är det svårt. utan 3700 i månaden är det omöjligt att hålla fristaden vid liv. drömmen håller sig kvar vid ytan än så länge. igår fick jag höra att det var 8 månader. tänkte inte så mycket mer på det sen, men i morse slog det mig när jag åkte hem i samma kläder som igår från en regning del av Göteborg till en annan. 8 månader. fan.
ikväll gjorde jag det igen. jag sa att det var lugnt, och nej tack. haha. för det är ju så. eller? det finns så mycket man vill få sagt. så mycket man vill berätta, men när man försöker kommer det bara ord. och orden är inga löften. bara ord. och folk vill förstå. kanske. kanske inte. det är skitsamma i grunden. jag väljer ändå bara samma vägar. tittar bort mot horisonten, som för tillfället är slutet på mitt bord.
väskan är packad och duschen var varm.
man ler, tackar. för, vad annars? med ena handen på skrivbordet och den andra fösandes bort håret i ögonen, börjar man fundera. fundera på saker som man inte själv förstår. Trots att man själv var där. eller. var man där? egentligen? jag börjar så smått tvivla.
med bristningar i systemet så börjar tålamodet ta slut. man tackar för sig och går ut genom dörren. ingen som ropar eller ens verkar märka att antalet människor har minskat med en. fast man kanske inte var där heller. man kanske bara tänkte att man finns här. att man ska finnas där. att man gör någon nytta eller åtminstånde någon skillnad. Nyckeln ligger kvar i plånboken.
bränner. skriker.
ingen har frågat om den, kanske glömt. eller kanske bara blundat för vad som händer bakom den stängda dörren.
vilket som, är det en tillfällig flyktort för en vilsen fågel.
Jag fann en fristad, men tappade den. förlorade. fan. man försöker intala sig att pengar är inte allt, men utan pengar är det svårt. utan 3700 i månaden är det omöjligt att hålla fristaden vid liv. drömmen håller sig kvar vid ytan än så länge. igår fick jag höra att det var 8 månader. tänkte inte så mycket mer på det sen, men i morse slog det mig när jag åkte hem i samma kläder som igår från en regning del av Göteborg till en annan. 8 månader. fan.
ikväll gjorde jag det igen. jag sa att det var lugnt, och nej tack. haha. för det är ju så. eller? det finns så mycket man vill få sagt. så mycket man vill berätta, men när man försöker kommer det bara ord. och orden är inga löften. bara ord. och folk vill förstå. kanske. kanske inte. det är skitsamma i grunden. jag väljer ändå bara samma vägar. tittar bort mot horisonten, som för tillfället är slutet på mitt bord.
väskan är packad och duschen var varm.
man ler, tackar. för, vad annars? med ena handen på skrivbordet och den andra fösandes bort håret i ögonen, börjar man fundera. fundera på saker som man inte själv förstår. Trots att man själv var där. eller. var man där? egentligen? jag börjar så smått tvivla.
med bristningar i systemet så börjar tålamodet ta slut. man tackar för sig och går ut genom dörren. ingen som ropar eller ens verkar märka att antalet människor har minskat med en. fast man kanske inte var där heller. man kanske bara tänkte att man finns här. att man ska finnas där. att man gör någon nytta eller åtminstånde någon skillnad. Nyckeln ligger kvar i plånboken.
bränner. skriker.
ingen har frågat om den, kanske glömt. eller kanske bara blundat för vad som händer bakom den stängda dörren.
vilket som, är det en tillfällig flyktort för en vilsen fågel.
måndag 1 december 2008
hesten
å gawd!
jag bara pluggar. nej varför ljuger jag? jag va hos ib och drack saft och hos Linda och hämtade ytterst viktiga papper..
men nu pluggar jag bara. Skrev två grejer i Relationer och Mänskligt växande bajs-i-mitt-huvud-skjut-mig.
en recention och en sammanfattning på hela terminen. den terminen jag skolkat som en häst.
kommer ju funka top. men jag fick ihop något litet inte så bra men, ganska charmigt.
ska börja med Religionspluggningen nu. Prov imorgon och man är ju sådär härligt pepp på ännu ett misslyckande.
Kan inte få ännu ett IG. det går inte. Då går jag.
mitt knä skolkar och gör väldigt ont. svullnaden har gått ner men jag sitter med knäskydd och tycker lite synd om mig själv.
Åren har ju gått och det har inte läkt än. men.. det kommer det kommer. haha
vill verkligen inte sätta mig med religionen. ska nog ringa min kusin först. så blir det en paus. trevligt.
min mamma har planerat in ett julbak nästa helg. k-k-k-kul.
32 min senare.
kvar i luren med kusinen #1
12 min senare vi på luren. haha hon avslutade samtalet i en allvarlig ton
"kajsa, jag har bokat in dig på jullovet att vi ska sätta oss. kanske en hel dag. och efter den dag ska jag veta ALLT om... Gymnasiet!"
haha jag bara skrattade. jo visst. för jag vet ju så mycket. jag vet ju knappt vad jag själv gör. men klart jag ska hjälpa dig älskling.
nu måste jag plugga för klockan är snart nio och jag måste hinna ta en cigg innan min bror kommer hem igen. bryr mig inte så mycket om vad mamma säger, hon sa inget igår nämligen, men det känns värre med bror min. han blir ledsen. och arg.
a well
take care nu väntar religionen vid mina fötter
jag bara pluggar. nej varför ljuger jag? jag va hos ib och drack saft och hos Linda och hämtade ytterst viktiga papper..
men nu pluggar jag bara. Skrev två grejer i Relationer och Mänskligt växande bajs-i-mitt-huvud-skjut-mig.
en recention och en sammanfattning på hela terminen. den terminen jag skolkat som en häst.
kommer ju funka top. men jag fick ihop något litet inte så bra men, ganska charmigt.
ska börja med Religionspluggningen nu. Prov imorgon och man är ju sådär härligt pepp på ännu ett misslyckande.
Kan inte få ännu ett IG. det går inte. Då går jag.
mitt knä skolkar och gör väldigt ont. svullnaden har gått ner men jag sitter med knäskydd och tycker lite synd om mig själv.
Åren har ju gått och det har inte läkt än. men.. det kommer det kommer. haha
vill verkligen inte sätta mig med religionen. ska nog ringa min kusin först. så blir det en paus. trevligt.
min mamma har planerat in ett julbak nästa helg. k-k-k-kul.
32 min senare.
kvar i luren med kusinen #1
12 min senare vi på luren. haha hon avslutade samtalet i en allvarlig ton
"kajsa, jag har bokat in dig på jullovet att vi ska sätta oss. kanske en hel dag. och efter den dag ska jag veta ALLT om... Gymnasiet!"
haha jag bara skrattade. jo visst. för jag vet ju så mycket. jag vet ju knappt vad jag själv gör. men klart jag ska hjälpa dig älskling.
nu måste jag plugga för klockan är snart nio och jag måste hinna ta en cigg innan min bror kommer hem igen. bryr mig inte så mycket om vad mamma säger, hon sa inget igår nämligen, men det känns värre med bror min. han blir ledsen. och arg.
a well
take care nu väntar religionen vid mina fötter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Om mig
